Därför går det inte att jämföra kommuners kontrollsiffror

Frestelsen att göra en lista

Prikko samlar kontrolldata från tolv kommuner, och skillnaderna mellan dem är stora. Andelen bedömda verksamheter med kvarstående brister spänner när det här skrivs, i augusti 2026, från 0,3 procent i en kommun till 17,7 procent i en annan, mer än femtio gångers skillnad. De aktuella talen räknas fram vid varje bygge och står i metodiken.

Det ser ut som en färdig nyhet: sämsta kommunen, bästa kommunen, en karta i rött och grönt. Den nyheten vore fel, och det går att visa varför med kommunernas egen rapportering till Livsmedelsverket.

Kommunerna hinner olika långt

Varje kontrollmyndighet rapporterar årligen till Livsmedelsverket hur många anläggningar den har i sitt register och hur många den kontrollerat. För 2024 var medianen bland landets kontrollmyndigheter att 47 procent av anläggningarna fick minst en kontroll under året.

Spridningen kring den medianen är stor även bland våra tolv kommuner: i Karlstad kontrollerades 65 procent av anläggningarna under 2024, i Svenljunga 32 procent.

En kommun som hinner runt oftare hittar fler brister per år, av det enkla skälet att den tittar oftare. Fler noterade brister kan alltså betyda mer kontroll, inte sämre kök.

Och omvändningen gäller inte heller. En hög kontrollandel kan betyda god tillsyn, eller ett register som städats från nedlagda verksamheter, eller en riskklassning som styr om resurser. Talet säger hur kommunen arbetar, inte hur bra den är.

Uppföljningen avgör vad som syns som “kvarstående”

En brist kan bara synas som kvarstående om någon tittar efter. Det gör kommunerna olika ofta: 2024 var medianandelen uppföljande kontroller 21 procent, men i Uppsala var 42 procent av kontrollerna uppföljande och i Borgholm 15 procent.

Det här är mekanismen bakom nästan hela spannet i första stycket. En kommun som gör många återbesök och lämnar ut hela historiken får många kvarstående brister i statistiken, just för att den följer upp och redovisar det. En kommun som gör få återbesök, eller inte publicerar dem, får nästan inga. Samma verklighet, olika siffror.

Resurserna skiljer mer än man tror

Bakom talen står handläggare, och de är olika många. Stockholm hade 2024 femtiofyra årsarbetskrafter för 9 456 anläggningar. Svenljunga hade 0,6 årsarbetskrafter för 110. Borgholm, med öns alla sommarrestauranger, hade en enda årsarbetskraft för 353 anläggningar, mot rikets median på 156 anläggningar per årsarbetskraft.

Två kommuner med samma ambition men olika bemanning får olika kontrollfrekvens, olika uppföljningstakt och därmed olika utfall i varje jämförelsetabell.

Och olika mycket publiceras

Allt ovan gäller kontrollen som gjordes. Därtill kommer vad som lämnas ut. Några kommuner publicerar varje kontrollpunkt med utfall, andra i praktiken bara besökets datum och samlade bedömning.

Det syns tydligast på hur stor andel av kontrollerna som kommer med sina kontrollpunkter. Mätt i augusti 2026, över alla kontroller i beståndet:

Listan är inte en kvalitetsordning. Den mäter en enda sak: hur mycket av kontrollen som går att läsa i efterhand. En kommun högt upp gör inte fler fynd, den visar dem. I vårt bestånd saknar till exempel 8 395 av Stockholms 9 681 återbesök utlämnade kontrollpunkter. Vissa kommuners bedömningsskalor saknar dessutom ett eget värde för kvarstående brister, så samma händelse kan över huvud taget inte se likadan ut i två kommuners data.

Den som ändå sorterar kommunerna i en tabell gör därför något bakvänt: utser den kommun som redovisar minst till den renaste.

Och det ändrar sig från år till år

Samma sak gäller över tid. Antalet kontroller i vårt bestånd har mer än fördubblats sedan 2018:

Kurvan säger nästan ingenting om svensk livsmedelskontroll och nästan allt om oss. Av de drygt fyra tusen kontroller som skiljer 2025 från 2023 kommer två tredjedelar från fyra kommuner som tillkommit i beståndet under tiden. Det är alltså vår täckning som växer, inte nödvändigtvis kontrollen.

Den enda punkt som pekar nedåt är 2020, och den ska läsas försiktigt av samma skäl: vi vet vad som publicerats, inte vad som gjordes.

Det är också därför varje kommunsida visar sin egen kurva med sitt eget första år, och skriver ut att talet är vad kommunen har lämnat ut och inte nödvändigtvis vad den har gjort.

Vad som faktiskt går att jämföra

Inom en kommun är jämförelsen rättvis. Två restauranger i samma stad kontrolleras av samma förvaltning, efter samma praxis, och bedöms mot samma skala. Det är den jämförelsen Prikko är byggd för.

Mellan kommuner visar vi i stället förutsättningarna. Varje kommunsida har sedan augusti 2026 ett avsnitt om hur kontrollen bedrivs: antal anläggningar i registret, andel kontrollerade, andel uppföljande kontroller och anläggningar per årsarbetskraft, alltid med rikets median som enda referens. Aldrig en annan kommun, aldrig en placering.

Därför publicerar vi ingen ranking

Regeln är bindande hos oss: ingen sorterad tabell över kommuner, ingen topplista, ingen kartfärgning per kommun på ett nyckeltal. Inte för att siffrorna är hemliga, de står öppet på varje kommunsida, utan för att en rangordning skulle påstå något siffrorna inte bär. Resonemanget i sin helhet står i metodiken.

Vill du förstå vad kontrollerna faktiskt hittar är rapporterna rätt ingång: där räknar vi på hela beståndet i stället för att ställa kommuner mot varandra.

Källor

• Livsmedelsverket: Sveriges livsmedelskontroll 2024 (rapport L 2025 nr 13). Samtliga tal för 2024 ovan, inklusive medianerna, kommer ur myndighetsrapporteringen; medianerna är räknade över landets kontrollmyndigheter.
• Antal årsarbetskrafter och anläggningar per kommun: samma rapportering, återgiven på respektive kommunsida under “Så bedrivs kontrollen”.
• Spannet för kvarstående brister och mätningen av Stockholms återbesök: Prikkos eget bestånd, se källor och uppdatering och metodiken.